Klockan är 20.30 tisdagkväll sent i juli sommaren 2009. Det ”plingar” till i min dator, för att upplysa mig om att ett nytt mail har susat genom cyberrymden in i min mailbox.
Jag, LG Nilsson, Audioramas senaste medarbetare har just suttit och filat på inbjudningarna till våra kommande visningskvällar, som vi kommer att arrangera under den senare hälften av augusti. I detta arbete ligger att försöka beskriva vår vision med teatern.
Jag avbryter arbetet och öppnar mailet som just landat. Det är från en av Audioramas två grundare, Magnus Roosmann. Jag vet att han lovade att under sin sommarresa försöka formulera några av sina tankar om Audiorama — och nu är de här i min mail — direkt från the big apple.
En läsning som är så spännande och visionär att jag beslutar mig för att lägga upp hela hans mail här på Audioramas blogg. Läs det, och jag lovar att ni nyfiket och otåligt kommer att undra om ni tillhör de lyckliga som får vår inbjudan till Audioramas visning av teatern på plats.
Audiorama enligt Roosmann:
Det unika och mycket speciella med att bygga upp Audiorama, denna ”Teater” som bäst beskrivs med engelskans ”Playroom”, är att det inte finns någon förlaga. Vi vet att det finns stora möjligheter men inte hur de kommer att se ut, hur det kommer att låta.
I allt konstnärligt arbete handlar det om att undersöka, forska och att låta processer och erfarenheter bilda nya oväntade situationer som kan användas för berättandet, men jag vill påstå att dessa konstens grogrunder i än högre grad gäller för arbetet med Audiorama.
Därför bör vi ytterst medvetet använda ordet undersöka. Och det är inte bara innehållet som skall undersökas utan lika mycket formen, rummet.
Det finns bara en rätt väg att gå – den motsatta
Audiorama som organisation kan ses som ett stort hus med många rum med kapacitet för oändlig utbyggnad. Det ena rummet kommer inte att vara det andra likt men det är viktigt att den som kommer och vill bygga är medveten om att det är nytt. Traditionellt berättad lyssnardramatik har naturligtvis en given plats här. Men med de tekniska förutsättningar som finns hos oss, med ett så speciellt rum som är till för enbart lyssning, så skall det stå klart att vi vill undersöka egna och nya dramaturgiska vägar.
Rummet och tekniken kommer att utmana oss, det kan vi vara säkra på, så låt oss alla anta utmaningen och utmana rummet. Utan att det skall bli ett självändamål bör verksamheten främja oväntade konstellationer i såväl form som innehåll och vilka som medverkar.
Kan man höra solens strålar gnistra?
Naturligtvis kan man det, det gäller bara att hitta tillfället, lugnet och stillheten. Skapa utrymme kring just det där ljudet som kanske inte tar så mycket plats. Jag vill vara med och bygga upp ett rum där jag kan få möjlighet att återställa mina sinnen och på nytt aktivera mina syn, hörsel, smak, lukt och känselintryck.
Reset?
På de flesta tekniska apparater finns det en liten svåråtkomlig knapp som man kommer åt genom att trycka in med hjälp av ett gem eller spetsen på en kulspetspenna. När något blivit fel på apparaten trycker man på reset för att återställa, för att sedan åter kunna aktivera och använda sig av maskinens möjligheter.
Det vi håller på att bygga upp på Skeppsholmen är också ett, vad jag skulle vilja kalla ”reset room”. När ljuden slåss om utrymme blir det till oväsen och de förlorar helt enkelt sin mening.
På Audiorama skall det finnas plats även för icke berättande föreställningar där det ges tillfälle att gå in och få hjälp att bara lyssna — till sig själv. Sortera. Kanske lyssna på 50 enskilda ljud som är typiska för Skeppsholmen eller Stockholm som sammanfogas i olika ljudkonstellationer.
Får jag introducera?
För att lokalen skall ha en alltigenom levande prägel skall samtliga föreställningar då och då ha en introduktion. Den må vara kortare eller längre beroende på föreställningens art och kan framföras av någon av oss på Audiorama — eller av någon speciellt inbjuden.
Under våren och sommaren kanske introduktionen börjar vid Skeppsholmsbron för gemensam promenad. Ibland samarbetar vi med restaurangen och för samtal över ett glas vin före eller efter föreställningen. Möjligheterna är oändliga.
Why does it hurt when I pee? – It´s becourse the fucking aircondition is so loud!
När jazzfestivalen drar igång hoppas vi på samarbete. Låt Audiorama bli ett exklusivt lyssnarrum för de som söker lugnare rum för lyssning inom konsertområdet. Här lyssnar man direkt på konserterna. Kanske bjuder man in musiker som presenterar delar av föregående dags konserter?
Självklart skall vi också ha lyssnarföreställningar med dramatik anknuten till musik.
Folkteater? Folkbildande?
Vi har oändligt många idéer om hur vi skulle kunna arbeta med barn och ungdom och här tror jag vår verksamhet kan ha sitt största genomslag. Film utan bild det är väl det vi skall syssla med. Genom att låta barn och ungdomar få en närmast fysisk upplevelse av röster, ord och meningar tätt svepande kring sig tror jag att de inte bara kan få en spännande lyssnar stund. Intresset för teater och läsning och kunskap kommer att öka.
Man kan naturligtvis ha teman om ljud för skolklasser där man lyssnar och pratar om vilka ljud som omger oss och hur de påverkar oss.
Buhu!
Jag skulle dock vilja börja med tema skräck. Skräck är läskigt, spännande och roligt. Det är också ett tacksamt ämne att arbeta med ljud. Två av mina döttrar är 11 och 14 år och mycket av deras tid går åt att vara rädda och oroade. Inte minst vid läggdags. Mördare, pedofiler och kidnappare, alla finns dom där för att göra tillvaron osäker. Och jag förstår dom. Ingen kommer undan informationssamhällets oblyga utlägg om lustmord och svininfluensa — och mest handlar det kanske om att bearbeta och försöka sätta ord på den existentiella oro som naturligt infinner sig när man börjar bli så stor att man förstår att livet är ändligt. Skräckskolföreställningar skall förberedas tillsammans med regissörer, psykologer och lärare.
Med plats för den klassiska sagan
Jag skulle vilja att en av föreställningarna som vänder sig till ungdomar är ”Alice i underlandet”.
En svårbegriplig saga som har alla förutsättningar att bli riktigt otäck.
Den skall naturligtvis kunna stå för sig själv men torde ha mer än tillräckligt med ingredienser för tillhörande samtal av existentiell art.
En god ljudjul!
Låt oss också göra Dickens ”En Julsaga”. Kanske det kan bli en tradition att man i december går till Skeppsholmen och dricker glögg och lyssnar.
Föreställningen skall göras i två versioner. En familjeföreställning där de mindre kan vara med och en där man verkligen visar hur otäck denna moralitet om girighet kan vara.
Utbildningsunderhållning?
Vissa föreställningar kommer att passa extra bra som utbildningsunderhållning.
En del klassikertexter, men även poesiföreställningar, skulle vi kunna sälja in till skolor och universitet. Om ett samarbete upprättas kan vi också ta emot beställningar av föreställningar där studiematerial, möte med regissör och skådespelare ingår.
Audiorama – satelitteatern
Audiorama skulle kunna vara en uppsamlingsplats för scendramatik. Tänk att kunna ta tillvara processer, röster och essensen av en scenföreställning som efter nödvändig bearbetning spelas in i studio. Föreställningen blir ny men med originalets doft och intention. Teatrarna måste hitta nya spridningsområden för sin verksamhet och där skulle vi kunna vara en högtalare. Vi å vår sida skulle behöva teatrarnas publikkontakter samt produktioner. Kanske det här är ett bra samarbetssätt?
Dance in the ear
I linje med att vi skall göra det oförutsägbara så tycker jag absolut att vi skall göra en dansföreställning.
Hur låter Svansjön utan musik? Andningen, rörelserna, stegen.
Eller varför inte be Mats Ek göra en dansföreställning för lyssning. Låt Nico Röllke, Ihrena Kraus och Mats Ek skapa något helt nytt och unikt.
En personlighet, en föreställning
Kanske vi kan bjuda in en handfull personligheter som medundersökare.”Norén låter”, ”Stridsberg låter”, ”Marianne Lindberg låter” eller kanske ”Dalle låter”.
Gästlåtaren får fritt skapa en föreställning på ca 20 min. Man kan naturligtvis också tänka sig att man sätter fasta ramar eller ger dem en historia som står dem fritt att tolka. Hans och Greta?
Magnus Roosmann avslutar sitt långa mail med orden:
”LG, finns det något som man kan använda eller utveckla för bloggen så får du gärna klippa och klistra…”
Och det är precis vad jag har gjort. Den här inspirerande läsningen vill jag inte undanhålla någon som är intresserad av vår verksamhet. Audiorama är en fantastisk idé, som nu är på väg att bli en helt fantastik teater.
Nu lägger jag Magnus mail åt sidan, för att koncentrera mig på de inbjudningar som snart skall skickas ut.
Har vi din mailadress?
